Kärlek.

Efter att ha hållit på med hästar mer eller mindre hela livet så är det självklart något som fortfarande ligger mig så varmt om hjärtat. När jag skulle åka till Australien för ganska precis ett år sedan så gjorde jag mig av med min sista häst. Sen jag kom hem i maj har jag inte tagit upp det igen, men känner jag mig själv rätt så är det ännu inte ett avslutat kapitel.

 

Så när jag ser detta blir jag nästan gråtfärdig, av lycka. Som han kramar om sin fantastiska häst och berömmer den efter att de tillsammans ha blivit världsmästare. Det är fan inte alla som gör det kan jag säga... Aaah, får ju rysningar i hela kroppen!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0